Hittills har året varit helt okej.

Mina mål jag har haft ser fortfarande ut att vara möjliga att uppnå.

Vi letar spelningar hela tiden, och vi har bestämt en klar setlist, som vi kan utvidga ibland. Gillar det. Tror vi kommer ha rätt många låtar efter den här terminen.

Faktiskt så har jag skrivit rätt många sidor - för en gångs skulle känns det som att jag faktiskt skulle kunna skriva klart den här novellen. Jag ska göra det.

Tja, det är på god väg. Vecka 20 ska det vara klart.

Har jobbat lite grann med dem, men sakta men säkert så...

Våren har kommit på smakprov, och det har varit väldigt gött väder. Längtar till grillning, volleyboll och bad. Jag saknar t om häng på borggården lite grann, man saknar sällskapet. Då jag känner att min tid på Ingesund egentligen är över så kan man bara summera de åren jag gått där på ett sätt: fantastiska.

Alla vänner man träffat - vänner som man bundit starka band med, band som aldrig kan bytas... Sådant är ovärderligt.

Shit, vilka perfekta år. Det är sådant man kommer berätta för sina barn om - historier från den bästa tiden i sitt liv.

Men vad vet jag? Behöver saker och ting verkligen ändras? Till viss del, ja. Men jag tror man kan kämpa för att ha kvar det som verkligen betyder något för en. Är det inte det livet handlar om? Att hitta det som betyder något för en själv?

Det här är halvåret då mycket kommer att förändras. De flesta kommer flytta, och vi som stannar kvar i Arvika kommer bara vara några stycken. Hur förändrar det tillvaron? Helt? Inte alls? Jag hoppas att det inte förändrar allt på tok för mycket, men visst - det kommer bli annorlunda. Bandet kommer vara på olika ställen, men det är mitt drömprojekt - jag kommer hålla det vid liv så länge jag kan, så länge jag orkar (och det räknar jag med att det blir lääääänge). Vi löser det. Det är därför jag vill få momentum nu, så att det duger att repa några helger ibland eller ta spelningar många helger som substitut till rep - det vore väl ändå det bästa?

Vi börjar fundera över vart man ska hamna till slut. Jag ser det inte som akutellt att flytta inom en snar framtid, men någon gång. Och då vill man ju bo nära sina vänner, eller hur? Det är väl det som spelar roll? För mig är det så, och jag kommer kämpa för det.

Ingenting är ju omöjligt, eller hur?