Okej, jag ska inte ljuga.

Jag är inte nådigt avundsjuk på mina bröder som varit på - inte EN utan - TVÅ idiotbra Bruce-konserter. Jag tänkte i min dumhet i höstas att de här konserterna inte kan komma i närheten av de magi som inträffade i juli förra året. Jungleland. Tårar. Ramrod. Allt var perfekt, och tidsrekord. Nu i år var det dessutom i Sthlm - och dit åker jag inte gärna. Sen skulle jag ju förmodligen jobba den här helgen och Erica vill ändå inte med. Simon och Oskar ville stå - jag ville sitta. Ja, det sade sig självt - jag väntar tills 2014 istället.

Och vad gör Bruce?

Första kvällen kör han HELA Born To Run-plattan (alltså inklusive Jungleland) som hyllning till Sverige. Något liknande har aldrig hänt utanför staterna.

Satan, tänker jag. Men okej - han måste ju bre på för att ens komma i närheten av fjolårets konsert, eller hur?

Dag två kör han hela Darkness.

Jag börjar nästan grina hemma.

Jag följer eventet i soffan genom Expressens chat och enda trösten är att han i alla fall inte kör Blinded. Sms:ar en lika besviken Ted och vi bestämmer att 2014 gäller det.

En liten tröst är att ljudet ska ha varit rätt kasst, likt arenan i sig. Och kritikerna verkar ändå tycka att lördagen förra året var bättre. Visst, jag hade hört de flesta låtarna, men BTR och DITEOT i sin helhet.... Måste varit magiskt.

Fy faan.

Jag är inte alls bitter.