Det senaste året har jag blivit plågsamt medveten om hur lite fritid man egentligen har; i alla fall som lärare. Varje veckodag är skrämmande lik den andra - man jobbar, kommer hem helt slutkörd, käkar, kollar lite på TV och lägger sig. Repeat. Det här är frustrerande, tycker jag, då jag har så många andra saker jag vill hinna med. Trots att vi är så utspridda så är bandet något av det viktigaste i livet för mig; en av mina tveklöst starkaste motivationsmotorer, och jag skulle vilja lägga mer tid på det. Skriva, repa, gigga. Skriva låtar överlag - nu gör jag sådant på luncher och helgerna, men det är inte så jag skulle vilja ha det. Detsamma gäller novellen (som nu har blivit en roman) - under jullovet fick jag riktig bag och skrev en hel del.
Jag älskar mitt jobb, har svårt att tänka mig en bättre arbetsplats, men som musiklärare är man inte färdig för dagen när man lämnar jobbet. Låtar ska arras, plankas, lektioner och konserter ska förberedas. Och samtidigt som man skulle vilja jobba mindre för att få mer tid så måste man ha 90-100% för att klara alla utgifter - så är det. Men jag fortsätter kämpa på - boken och bandet. Även om drömmarna ibland sviktar så jobbar jag stenhårt på att hålla dem intakta och jag tänker inte misslyckats.

Vi har ett hus nu, Erica och jag. I Berga.

Lustigt, med tanke på att jag svurit på att jag aldrig skulle flytta till Mörbylånga eller Berga. Saker och ting ändras, antar jag.
Förmodligen dröjer det ca 10 år innan vu flyttar dit men när vi VILL hem så finns huset där, redo för inflyttning. Vi ägnade hela påsklovet åt att måla två rum, och det var skoj. Äntligen så får jag lära mig allt det där :)

Så, trots att det känns tråkigt med för lite tid för musik och bok så inser jag att man får göra det bästa av situationen - jag SKA skriva musik och boken och vi SKA lira med bandet. Så blir det. För att underlätta det hela så vore ju våren välkommen - en oerhörd motivationsfaktor - men den har dolt sig väl hittills...

Men jag misstänker att den är på väg.