Det är inte långt kvar på terminen.

Trots att jag älskar mitt jobb så känns det oerhört skönt - kunna fokusera på min egen musik och mitt skrivande. Sommaren kommer till största delen tillbringas i Berga, för att göra i ordning huset men vi har i alla fall två säkra Warmlanders-gig innan dess (egentligen fyra, men två av dem får vi förmodligen skippa).
Det är lite jobbigt att vi är så utspridda (utöver vad gäller just gemenskapen). Det GÅR inte att ta spontana gig med hela bandet - något som måste göras om vi ska ta oss någonstans, vilket är tråkigt. Jag älskar att lira på SCEN - då känner man sig som mest levande, i det musikaliska mötet som sker på en scen. Friheten, spontaniteten. Och vi har ju potentialen, så det är synd. I höstas så grämde de här tankarna mig rejält och resulterade i den här låten:

http://soundcloud.com/emil-karlsson-solo/we-were-fools-as-young

Nåväl, jag fortsätter kämpa på.
Under tiden lägger jag en hel del fokus på projekt B: mina svenska låtar. Håller på och spelar in tio stycken av dem och planerar att göra någon slags utgivning inom kort, av något slag. Blir en del låtar som jag hastigt spelat in förut, men den här gången har jag lite längre tid, ändrat tonarter osv.

Boken går okej. Har dock hamnat i en scen som inte gärna skriver klart sig själv och det tar ca en halv sida per dag.
Jag närmar mig sidan 400 och inser att den kommer att bli minst 500; vilket innebär att en hel del måste redigeras bort sen. Det stör mig för jag vet ärligt inte vad jag kan ta bort. Och det här med att det är en ungdomsbok ... Vilken unge i de tidiga tonåren pallar att läsa en okänd tegelsten på 500 sidor? Måste lösa det på något sätt, men jag är ganska stolt över att jag kommit så här långt. Vanligtvis stannar jag runt 50 och börjar på en ny. Kanske lägger upp ett urdrag här någon gång, vem vet?
Den som lever får se.

/E