Detta har hänt:

Stockholmsinspelningen gick väldigt bra och resultatet blev kanon. Suveränt att jobba med någon som vår tekniker Fredrik Häggstam. Resultatet finns att höra på via facebook (bandpage) och myspace samt Youtube (vi var med i tävlingen Jössefröjda med just den låten). Med bandet har vi också spelat några gig nu - Jössefröjda, Karlstad Stadslopp, Stadsparken i Arvika och sist men inte minst - Arvika Hamnfest. Antagligen den roligaste spelningen jag någonsin har gjort. Väldigt bra publik, vilket gav oss en extra kick. Blev hur kul som helst! Nästa gig vi har inplanerade är ev. Viksholmsfestivalen i slutet av augusti och Rock och Blues mot MS i början av September. Missa oss inte!

En känsla av tomhet börjar lägga sig över lilla Arvika. Många har flyttat, och många ska flytta. Robin, Rebecka, Uffe och Tuba har redan flyttat, snart blir det även Jeppe, Johan, Tess och Kele. Och så småningom flyttar även Nordh och Ylva - vilket innebär att de i bandet som är kvar är jag, Erica och Robert. Känns lite vemodigt, minst sagt.

Vi har ju alltid haft speciellt häng i umgängeskretsen - något jag alltid sett mer som en familj än vänskap, vilket gör det så otroligt mycket surare. Jag vet att vi ses oavsett, och speciellt de som flyttar till Karlstad - det är inte långt. Men den här spontaniteten ("Ska vi dra till Charlottenberg om fem minuter?" "Vollyboll?" "Grillning"?) kommer inte finnas längre.

Återigen slits jag mellan vad som är viktigast - är det ett bra jobb på en annan ort där man på ett sätt tvingas "börja om"? Nej, det tror jag inte. Om det är något jag lärt mig under mina år i Arvika så är det det. Här har jag funnit något och några som betyder hela världen för mig (där är såklart min fina Icka inräknad) - och nu förväntas man låta det sakta tyna bort? Nej, det vägrar jag göra. Därför tror jag på oss - på bandet. Där är den stora gemensamma nämnaren, och glädjen i det vi gör. Vi har ju planer på att ses minst en gång i månaden (gärna typ rep fredag, gig lördag) så att man håller igång det "momentum" som vi nu har fått och samt att vi kan umgås, ha kul och hänga! Och jag tror vi får det att fungera. För vänskap betyder för mycket för att man ska låta det bero. Äkta vänskap är värt mer än pengar - det är inget du kan köpa, inget du kan tvinga till dig, inget man kan "simulera".

Ni kommer att vara saknade, vänner - så är det.

Men vi ses snart - nu, och för alltid :)